couldbelovely -

Jag kan inte sova

Jag kan inte sova, vilket dels beror på att jag druckit en stor kopp kaffe för att jag skulle orka plugga och för att jag är nervös. För imorgon ska jag nämligen träffa en kille. En kille som jag inte riktigt minns hur han såg ut, för att..ja för att jag var lite på lyset när jag träffade honom. Gud. Det är så typiskt mig! Jag lyckas alltid försetta mig i extremt underliga situationer. Jag som blir så nervös runt killar. Tänk om jag blir helt ställd och inte kommer på något att säga. Tänk om det blir hemskt, hemskt pinsamt alltihop! Jag "rådfrågade" mina sms genom att ställa frågan "Kommer det bli hemskt pinsamt?" och ett sms jag fått från Denise ploppade upp "Ja, verkligen. :/" Försöker universum förbereda mig inför en smärre katastrof? Okej, Nathalie. Paranoid much? Nämen nu har jag ju lyckats skrämma upp mig själv ännu mer! Fan. Jävla skit. Jag ska bara vara mig själv. Punkt.

Så, vad gör jag när jag inte kan sova? Jo, jag får ett infall och försöker sminka mig såhär. Men det blev mer
såhär:

Inte ens hälften så bra som hon lyckades få till det, men om jag övar varje dag kanske jag kan få det att se lika fint ut som hennes sminkning till Halloween :) Nu ska jag titta på Gossip Girl och försöka lungna ner mig! Puss och Godnatt!

2009-09-24 @ 00:46:12 Permalink untitled Kommentarer (0) Trackbacks ()

En flyktig förförelse

Det börjar alltid likadant. Målade läppar, fladdrande fransar och ett dunkande hjärta. Klirren från glas som sammanstöter med vinflaskor. Skratt. Musiken vrids upp och skratten eskalerar. Askkoppen är plötsligt full och flaskorna tomma. Utsmetat läppstift och röda ögon. We rule the world. Kramar. En öl. Två öl. Tre öl. Meningslösa kyssar med en främling. Lögner. Smärtsamma sanningar. Tårar. Ensamheten blir påtaglig men vi blundar. Det vinglar nu och jag faller. Blåmärken. Skrapsår. Våra jag förvrids till något vi egentligen inte är. Och vi gillar det. Fuck the world, det är du och jag. Det är en flyktig förförelse, älskling. Bang.

2009-09-20 @ 16:58:33 Permalink Jag älskar att skriva Kommentarer (1) Trackbacks ()

15 dagar

Nu har jag gått på universitetet i 15 dagar. Det känns som en evighet. Jag har en smärre identitetskris på g då skolan alltid har varit det jag är bra på. Nu är jag inte ens bra på det. Jag känner mig bara så himla värdelös. Jag har inga ambitioner, inga intressen, ingenting. Jag ska plåga mig fram till 27 oktober och om allt fortfarande suger då, då hoppar jag av. Jag ger upp och jag hatar att ge upp. Gud, att skriva detta är en kraftansträngning utan dess like. What has become of me?

2009-09-17 @ 17:10:11 Permalink untitled Kommentarer (0) Trackbacks ()

.

Det är bäcksvart och jag vet inte var jag är, vem jag är eller vad jag ska göra.

2009-09-09 @ 23:04:20 Permalink untitled Kommentarer (1) Trackbacks ()

Teddy bears

Teddy Bear dress - Moschino 1988/89

Hur kan något så fult bli vackert?

2009-09-08 @ 22:15:28 Permalink magiskt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Utslängd.

Lördagen började så bra, men slutade i en smärre katastrof. Det var universitetssittning och jag var uppglamad. En trerätters lång middag och kanske lite mycket snaps senare, vinglades det mot HBJ. Tusan kramar och 3 (?) öl senare, så kommer en kraftig kvinna fram till mig och säger "Nathalie, du har druckit för mycket och måste därför gå hem." Så plötsligt befinner jag mig utanför krogen, ensam. Jag förstår inte hur man lyckas bli utslängd från ett ställe som HBJ, där typ majoriteten av besökarna är påtok för fulla. Det var inte som att jag ställde till en scen, däckade i ett hörn eller startade något bråk. Jag var glad och trevlig, om bara kanske lite för rund under fötterna.

En kort stund efter att jag blivit utslängd kom Johanna, Alice och Emma för att rädda mig. Och vad gör jag? Jo, jag skriker på dem hela vägen hem för att jag vill festa vidare och inte bli kvarlämnad ensam i min lägenhet. Jag säger att jag hatar dem. Jag förstår inte hur de orkar stå ut med mig. Mest av allt förstår jag inte hur jag kan säga något sådant. Jag älskar ju dem mer än livet själv. Igår hade jag så fruktansvärt mycket bakis ångest, inte så mycket för att jag blev utslängd utan för att jag förvandlades till något jag verkligen inte är. Det skrämmer mig. Nu ska jag försöka att hålla mig undan den förföriska alkoholen och fokusera på skolan. Har gått från MVG-barn till hjärndöd grönsak. Time to change. Puss

2009-09-07 @ 10:51:34 Permalink untitled Kommentarer (0) Trackbacks ()