Utslängd.
Lördagen började så bra, men slutade i en smärre katastrof. Det var universitetssittning och jag var uppglamad. En trerätters lång middag och kanske lite mycket snaps senare, vinglades det mot HBJ. Tusan kramar och 3 (?) öl senare, så kommer en kraftig kvinna fram till mig och säger "Nathalie, du har druckit för mycket och måste därför gå hem." Så plötsligt befinner jag mig utanför krogen, ensam. Jag förstår inte hur man lyckas bli utslängd från ett ställe som HBJ, där typ majoriteten av besökarna är påtok för fulla. Det var inte som att jag ställde till en scen, däckade i ett hörn eller startade något bråk. Jag var glad och trevlig, om bara kanske lite för rund under fötterna.
En kort stund efter att jag blivit utslängd kom Johanna, Alice och Emma för att rädda mig. Och vad gör jag? Jo, jag skriker på dem hela vägen hem för att jag vill festa vidare och inte bli kvarlämnad ensam i min lägenhet. Jag säger att jag hatar dem. Jag förstår inte hur de orkar stå ut med mig. Mest av allt förstår jag inte hur jag kan säga något sådant. Jag älskar ju dem mer än livet själv. Igår hade jag så fruktansvärt mycket bakis ångest, inte så mycket för att jag blev utslängd utan för att jag förvandlades till något jag verkligen inte är. Det skrämmer mig. Nu ska jag försöka att hålla mig undan den förföriska alkoholen och fokusera på skolan. Har gått från MVG-barn till hjärndöd grönsak. Time to change. Puss
