couldbelovely

Det börjar alltid likadant. Målade läppar, fladdrande fransar och ett dunkande hjärta. Klirren från glas som sammanstöter med vinflaskor. Skratt. Musiken vrids upp och skratten eskalerar. Askkoppen är plötsligt full och flaskorna tomma. Utsmetat läppstift och röda ögon. We rule the world. Kramar. En öl. Två öl. Tre öl. Meningslösa kyssar med en främling. Lögner. Smärtsamma sanningar. Tårar. Ensamheten blir påtaglig men vi blundar. Det vinglar nu och jag faller. Blåmärken. Skrapsår. Våra jag förvrids till något vi egentligen inte är. Och vi gillar det. Fuck the world, det är du och jag. Det är en flyktig förförelse, älskling. Bang.