going away so familiarly in the hall
I wonder was he satisfied with me one thing I didnt like his slapping me behind going away so familiarly in the hall though I laughed Im not a horse or an ass am I I suppose he was thinking of his fathers I wonder is he awake thinking of me or dreaming am I in it who gave him that flower he said he bought he smelt of some kind of drink not whisky or stout or perhaps the sweety kind of paste they stick their bills up with some liqueur (...)
James Joyce, Ulysses.
And if the day came when I felt a natural emotion I'd get such a shock I'd probably jump in the ocean
<3
bunny.
Imorgon skriver jag tenta och jag är så hemskt oförberedd för att vara jag. Jag väljer att inte tänka på det och istället fantisera om en alldeles egen kanin. En som snusar med en mjuk nos på min arm och som man kan krama när man är ledsen och livet känns så jävla meningslöst. Varma tassar och stora långa öron under ett täcke där man kan gömma sig från omvärlden. Bara jag och kaninen. Äta morötter tillsammans och lyssna på sex pistols. Låtsas att vi var i London. Viska hemligheter i mjuka öron och eskimå pussas. Åh.
Öl.
Vi försöker hitta svaren i botten av ölglaset och du frågar mig vad jag ser. Jag rycker på axlarna och ler ett leende som väger tusen ton, för jag vet inte. Jag har ingen jävla aning om vad det är jag ser eller vad jag borde finna. Men jag fortsätter att dricka ändå. För kanske blir det bättre, kanske försvinner den gnagande känslan av att det inte finns något att leva för. Att livet är meningslöst och att det faktiskt alltid kommer att vara det.
