couldbelovely

why can't you be mine?

Jag har bott hos Denise de senaste dagarna, eller sedan i tisdags, men nu är jag hemma igen. Varken jag eller hon har varit kapabla till att röra på oss vilket resulterat i att jag bott i samma kläder tre dagar i rad. Yuck. Men kvällen som lämnat oss något skitiga och hjärndöda var totalt värt det! Tisdagen bjöd på glada nyheter (Jag får VG i Matte C, Omg Hallelujah moment!) och fortsatte sedan i nostalgins tecken då jag och Johanna blev som barn på nytt, och hann med både sims och att gunga i parken.

Kvällen blev dock barnförbjuden. Vi samlades som vanlig på Wollmars hela gänget, drack öl och snackade om allt möjligt. Strax innan stägning försvann Johanna, Elin och Jenny hem medan vi andra fick sällskap av några av Denise vänner. Det var mysigt, vi drog gamla alla-barnen-skämt och jag skrattade mig nästan av stolen när vi plötsligt kom in på zoolander. När ljusen tänts på Wollmars, begav vi oss vidare till Gamla stan och på vägen dit började jag självklart sätta igång och fyllefilosofera. Jag tror att jag listade ut att ljuset var livets mening. Vad jag nu menade med det. Every fucking time. 

Väl i gamla stan gick vi till After, och vi kom in (vilket är riktigt chockerande, då vi inte lyckades komma in där när vi var spiknyktra och tydligen för fulla). Det var fint där inne, med stjärnor i taket och allt. Jag började prata med en kille som hette Oliver, som tydligen hade varit på tågluff i Europa. Mer än så minns jag tyvärr inte. Fan, han som faktiskt var söt.

När Denise beslöt sig för att anta en utmaning som gick ut på att ragga på några tjejer, började kvällen spåra lite. Den har en tendens att göra det när man är ute med Denise. Det slutade iallafall med att vi satt på Mariakyrkogård tills solen började gå upp och fåglarna kvittra. Fnittrandes gick vi därifrån, och däckade av någon konstig anledning på vår gård istället för i Denise säng. Runt halv sex tiden var vi iallafall äntligen hemma, men inte gick vi och la oss utan vi bestämde oss för att titta på One tre hill. O, vilken bra idé! Jag vaknade med chipssmulor fulla ansiktet och en bärbardata på min rygg. Inte konstigt att jag känt mig död de senaste dagarna. Det var iallafall en jäkligt bra dag (och natt), tack finaste vänner! Puss

You're growing up. And rain sort of remains on the branches of a tree that will someday rule the Earth. And it's good that there is rain. It clears the month of your sorry rainbow expressions, and it clears the streets of the silent armies... so we can dance.

Jaha. Idag är det Söndag. Jag har inte haft någon helg och det känns. I lördags gick jag upp sju. Jag minns inte när jag gick upp så tidigt på en lördag senast. Jag har nog aldrig gjort det. Kanske när jag var liten och klev upp i ottan för att inte missa Lattjolajban. Men då var det åtminstone för något roligt, nu var det för matte C. Jag har räknat samanlagt 14 h matte på två dagar och min hjärna fungerar inte längre. Jag fungerar inte längre. Men endå måste jag fortsätta plugga. En månad kvar. En månad kvar. En månad kvar.. 

Nu ska jag gråta lite och sedan blir det att göra klart mitt svenska tal.  

Fast nu överdrev jag sådär som bara jag tycks göra för att livet ska bli lite mer spännande. Jag har inte tappat rösten utan har bara blivit väldigt hes. Det är väldigt konstigt för jag är inte sjuk, peppar peppar, utan bara hes. Fast halsen gör ju ont förstås..

Självklart lyckades min sprucka röst matcha projektredovisningen som vi hade idag. Trots att jag lät som en pokje som precis gått in i målbrottet, gick det riktigt bra! Jag och Jenny hade gjort en väldigt fin powerpoint. Den är jag stolt över. Det känns orealistiskt att projektarbetet är över nu, när man arbetat med det nästan ett helt läsår. Snart är det studenten också. Vad ska man hitta på efter det då? Jag tror jag ska rymma. Om jag inte får ett jobb förstås. Men det ser tyvärr mörkt ut.

Helgen kommer att bli vild iallafall! Eller, nej inte alls. Jag kommer nämligen att befinna mig på Östra Real klockan 08:30 på lördag för att lära mig räkna matte C och kanske lyckas få ett VG på nationella provet (good luck chuck, lixom). På tal om matte borde jag sätta igång och räkna nu, så att jag åtminstone läst hela kursen innan jag ska repetera den på lördag. God, help me!

Livet är fantastiskt! Jag har varit hög på livet sedan i onsdags. Underbara människor, outfits och händelser har präglat de senaste dagarna. Fast jag måste erkänna att jag är hemskt trött på alkohol. Det har kanske blivit lite väl mycket vin ;)

I onsdags hade våran klass skiva. Den var underbar. Kvällen började med att pappa och mamma nästan tog död på varandra i bilen pga svårigheter att hitta till Fabriken, där vår skiva hölls. Om inte Alice hade varit där hade jag nog hoppat ut ur bilen och liftat. Allt för att slippa deras jäkla gräl. Kanske påverkades min attityd lite extra av att jag klätt ut mig till punkare med sönderslitna, svarta jeans, ett genomskinligt spetslinne med svart BH under och mina svarta monkiskor. Jag var svartmålad runt ögonen, hade puffat upp mitt hår till dess gräns och sedan prytt min kropp med några fejktatueringar och diverse armband. Inte att glömma var rakbladsörhängena som dinglade från mina öron. Jag hade minstsagt gått all in!

När vi äntligen, efter många om och men samt en tripp på ennsingeleden, kommit fram till Fabriken började vi pimpla lite vin medan vi väntade på middagen. Några i klassen hade arbetat hårt med s.k. "klassen" utmärkelser där alla i klassen blev definerad som något. Jag blev klassens skådespelare! Det var helt fantastiskt! Jag blev rörd.
När middagen tagit slut och föräldrarna flugit ut drog festen igång på riktigt, och det dröjde inte länge innan alla gått in i dimman och spenderade sin tid med att berömma och deklarera sin kärlek för varandra. Helt underbart! Stämmningen var verkligen på topp och alla var så himla lyckliga. Jag började se min klass på ett nytt sätt och har nu insett att jag verkligen kommer att sakna dem.

Vid halv tre snåret stängde lokalen igen och jag och Alice tog en taxi hem. Jag hamnade i bråk med taxichauffören över en krona, vilket tydligen gav honom rätten att kalla mig hora. Än en gång var det tur att Alice var med då jag har en nyvunnen tendens att bli väldigt aggresiv på fyllan.

Kvällen slutade väldigt Mötley Crüe i en smutsig trappa, med en i stort sett död Alice. Lyckligtvis tog vi oss hem i någorlunda gott skick! Nästa dag mådde ingen speciellt bra, men det var bara att pallra sig till skolan där det var mösspåtagning. Tur hade vi då den började klockan tre. Vi sjöng och tog på oss mössorna för att sedan inta någon av söders alla uteserveringar. Det gick dock inte speciellt bra att få ner alkoholen. Efter drygt 1 och en halv timme hade jag lyckats få i mig tre klunkar av min starköl, så vi gav upp. 

På kvällen firade vi valborg hemma hos Alice. Jag och Johanna lyckades bli utelåsta på Alice balkong och bankade desperat på balkongdörren i något som kändes som en halvtimme, innan Alice kom och öppnade. Röd vinet och tequilan flödade och min vita, fina klänning blev helt fläckig. Plötsligt kom min mamma förbi och jag tog skydd inne på toaletten medan Alice, som var nyktarer, tog hand om problemet. Jennys pojkvän, som fått i sig nästan en halv tequila flaska, kunde knappt stå på benen så de drog hem och vi gick och la oss. Ingen brasa, men vad gör väl det? Det var en underbar kväll med mina underbaraste vänner. 

Igår låg jag fullkomligt utslagen framför tv:n och träffade sedan Alice på kvällen, där vi hade ett djuptsamtal om fadersfigurer, kollade på My so called life och åt massor av chips. Det var mys! 

Idag fyller Denise år (grattis!) och då vet man aldrig vad som händer. Förhoppningsvis slutar det inte med fylleångest som hennes förra födelsedagsfirande framkallade. Puss!