couldbelovely

För att vara ärlig har jag dragit mig hemskt mycket inför att skriva om studenten. Det känns helt enkelt alldeles för jobbigt att erkänna slutet genom att sätta det på pränt, men jag tror att jag måste skriva om det för att kunna gå vidare. So here I go;

Studenten är definitivt en av de bästa dagarna i hela mitt liv. Kanske till och med den bästa. Jag tror att det är vad som gör det hela så jobbigt, vetskapen om att jag kanske aldrig kommer att vara så lycklig igen. Gud vad hemskt det låter, men det är så jag känner.

Dagen började iallafall med att jag mötte upp fina Alice på våran mötesplats "hörnet" och därifrån tog vi bussen till skolan i ett desperat försök att undvika de hemska "hårförstörande" regndropparna. På vägen mötte vi upp Johanna och Jenny som också var hemskt fina och begav oss sedan för att förevigas på kort med våra klasskamrater. Trots att min ärkefiende omfamnade min underbara Alice gick fotograferingen bra, och klassen begav sig sedan ut i regnet för att korka upp några flaskor champagne. Vi mös under paraplyer av alla de färger och skrev tårdrypande kommentarer i varandras mössor. Tiden flög och plötsligt var det dags för studentlunch och därefter fick vi betygen. Den formella avslutningen i Aulan kallade, där vi satt och "nynade" på Seven nation army och avnjöt diverse uppträdanden.

Plötsligt var det dags att springa ut. Tyvärr så blev mitt utspring smärre misslyckat då jag fastnade i en dörr med min älskade Gucci väska och i språnget lyckades slita sönder dess läderrem. Som tur var höll olyckan inte i sig länge för snart överröste mina nära och kära mig med blommor av alla de sorter! Efter ett kort bemötande var det dags att slänga på sig en mer slittålig outfit inför flaket. Inga ord kan beskriva hur underbart flaket var. Bara det faktum att jag är enormt otränad och orkade hoppa samt skrika konstant i två timmar säger nog det mesta. Det var fucking fabulous.

Efter en snabb dusch hemma hos pappa var det dags för min studentmottagning. Hela min släkt från mammas sida var där och vi fullkommligt frossade i god mat och dryck. Det minglades och vinglades tills det var dags för presentöppning. Jag fick pengar, pengar, pengar och EN RESA TILL PARIS!!!!  Helt jävla underbart! Som jag har drömt om Paris, äntligen äntligen äntligen!

Runt elva snåret begav vi oss mot slutskivan. På vägen stötte vi på några hemskt patetiska fjortonåringar, men inte gjorde det något för det var vår dag och vi ägde världen. Slutskivan var lite av en besvikelse. Vi träffade nästan inga från klassen, och de vi väl träffade tappades bort på några sekunder, och värmen där inne var olidlig. Efter två timmars svettig dans drog vi därifrån för att sätta oss på After. Jenny och Carl hade lämnat oss tidigare och plötsligt var det bara jag, Johanna, Alice och Elin kvar. Tråkigt nog hade luften gått ur mina vänner och de ville avsluta kvällen, något varken jag eller ödet verkade hålla med om för plötsligt stötte vi på några söta killar. 

Kvällen slutade med att vi drog hem till en av killarna där vi spenderande resterande timmar av dygnet kyssandes med vackra pojkar medan Kings of leon susade i bakrunden. Det var magiskt. Tills Johannas ragg blev lite väl närgående och en cigg i minuten var att ta till som en slags räddningsmanöver.

Vi kom hem klockan åtta på torsdag morgon, även så kallad min födelsedag, och det var först då sorgen slog mig. Skelettet av festen som i mina ögon ter sig enormt tragiskt slog mig nästan omkull och då gick inte tårarna att hejda. Det var först då jag insåg hur många underbara människor jag aldrig kommer att träffa igen och att skolan verkligen är slut. Slut. Det är fortfarande svårt att förstå och jag mår nästan illa när jag tänker på det. Trots den enorma sorg och smärta som tycks flyttat in i mitt hjärta var studenten fullkomligt fantastisk, och jag skulle göra nästan vad som helst för att leva om den. Puss

Jag tar studenten om exakt fyra dagar. Jag önskar att jag kunde se fram emot det, för det är trots allt nu livet börjar på riktigt och jag kan göra vad jag vill. Jag borde vara upprymd och exalterad, men jag känner mig mest rädd och illamående. Skolan är en trygghet, jag är bra på att gå i skolan. Vad ska jag göra efter skolan? Eller rättare sagt, vad vill jag göra? Det finns massor av saker jag vill göra men det kräver pengar, och jag tycks sakna förmågan att hitta ett jobb. Dock är det kanske bra att jag inte hittat ett jobb till sommarn, nu har jag ju tid att lära mig saker som jag alltid velat lära mig som att sy, spela trummor...och snida mina egna träskor!

Trots försöket att muntra upp mig själv känns ångesten överväldigande, jag har hittat en studentklänning jag inte älskar, min studentskylt är inte färdig och mamma har inte bestämt sig för studentmenyn än. Problems! Tur att det finns mycket att städa. Jag städar när jag har ångest eller är tankespridd. Det är mycket effektivt. Fast jag har redan städat det mesta..fuck. Aja, det löser sig! Jag ser iallafall fram emot att åka flak, och all champagne och all god mat och alla presenter..hmm. Studenten är nog inte så farlig endå..nu ser jag nästan fram emot att gå ut! Jag är underlig, ursäkta! puss