couldbelovely

Herregud, vilken midsommar helg! Jag kan inte annat än säga att denna midsommarhelg skulle passa bättre in i en Lars Von Trier film än i mitt liv. Eller kanske inte. Jag spenderade min midsommar med mamma och hennes galna vänninor som vanligt på utö. Det började som en midsommardröm; strålande sol, skira klänningar, mycket bubbel och skratt för att sedan förvandlas till en total mardröm. Allt för många snaps resulterade i att många blev hemskt onyktra vilket avlöstes av ett försvinnande, tårar, skrik och bråk. Midsommardagen blev inte mycket bättre då den förädiska alkoholen eldade upp de trasiga själarna, och återigen gav oss en sorgsen teater att bevittna.

Att vuxna människors liv kan vara precis lika dramatiskt som mitt, finner jag ibland till en väldig tröst. Men oftast känns det tragiskt. Växer man aldrig upp?