en känsla.
Du passerar revy under mina ögonlock och det brinner. Brinner i kroppen av föraktets vassa tunga. Lämna mig. Lämna mig för alltid och ge mig luften tillbaka. Snälla.
wow.
Helt jävla fantastisk.
LOST
Ibland känns det som att jag av misstag placerades i denna värld när jag egentligen var menad för en annan. Som att något gick fel och att jag lyckades hitta ett kryphål i universum. Skulle inte det vara en fin förklaring till varför jag aldrig lyckas förstå världen, och världen aldrig lyckas förstå mig? Jag är helt enkelt en pusselbit som hör till ett annat pussel. Ett pussel som inte finns.
