couldbelovely

Min tv skriker. Fucking jävla skit box. Driftstörningar hela jävla tiden. Så var det minsann aldrig när man hade anten! Eller så har jag glömt bort det. Idag har jag varit duktig och städat. Jag har möblerat om i mitt rum och nu ser det ut som det gjorde för precis ett år sedan. Det känns tryggt och sorgligt på samma gång. Som att tiden står stilla och att jag fortfarande går på gymnasiet. Jag har bestämt mig för att bli mer aktiv och sluta grubbla sönder livet. Det gör mig bara ledsen och jag vill inte vara ledsen längre. Puss

Tänk om det var sommar ute och jag hade fräknar på näsan och du redan hade blivit brun (som vanligt). Då hade livet varit underbart. Kanske skulle vi slänga oss på ett tåg och hamna i Göteborg och allt skulle lukta saltvatten. Det skulle vara maneter i vattnet och du vet att jag är rädd. Du himlar med ögonen och hoppar först, för du hoppar alltid först och då skulle jag våga. Du gör mig alltid så mycket modigare än vad jag är. 

På nätterna skulle vi dricka oss alldeles för fulla på billig öl och kyssa mjuka läppar i kolsvarta rum. Vi skulle dansa bara för att vi kunde och röka cigaretter tills lungorna värkte och då skulle vi skrika. Skrika att allt är okej trots att jag inte vet vem jag är eller vad jag håller på med, för du är här och allt känns så tryggt. Du skulle ta min hand och jag älskar när du gör det för då känns allt som när vi var små.

Folk skulle börja undra vart vi tagit vägen, och vi skulle skratta för ingen förstår riktigt våra underliga idéer om att bara fly iväg. Kan vi inte bara stanna? För alltid. Men du skulle veta bättre och säga något klokt och det är därför jag älskar dig. Du har alltid alla svar och får allt att känns så lätt. Tack för att du finns underbaraste, finaste Alice.