ensamt

en meningslös fylla. Igen. Jag trodde vi skulle hålla ihop. Hitta på något knäppt. som vi alltid gör. men så fort något händer för er glömer ni bort allt. Nu sitter jag här ensam på det varma plastgolvet och känner mig så jävla bortglömd. Och jag blir arg. Så jävla arg. För nu är det bara ni, ni mot världen. Och det skulle vara vi mot världen. Vi lovade varandra. Fuck you. Fuck you.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0