couldbelovely

Nu har jag äntligen tagit mig i kragen och ut ur depressionen. Dock har jag svårt att skaka av mig den nya karaktären som föddes i mitten av allt drama. Det är en ny person jag inte riktigt gillar, men jag orkar verkligen inte göra mig av med henne och bli mig själv igen. Kanske är det en slags försvarsmekanism, eller så är det mitt nya jag (ve och fasa!). Personen ifråga är lite småelak, hemskt pessimistisk, cynisk och verkar ha gett upp totalt gällande det mesta. Jag gillar henne inte alls. Hon skrattar heller inte lika ofta och varje leende känns ansträngt. Usch, det här inlägget gör mig illamående. Jag önskar att allt kunde sluta kännas så meningslöst och att livet kunde bli roligt igen. Utan att allt skiter sig i slutet.