couldbelovely

Jag sitter och läser i Stockholms universitets tjocka katalog och börjar känna hur kunskapslågan tänds. Jag blev väldigt förvånad när jag kände hur det plötsligt började pirra i magen och klia i fingrarna. Jag som trott att jag var färdig med skolan för ett tag. Att jag skulle ta en paus. Men icke sa nicke, redan när jag vänt upp de första bladen började magen att knipa och lusten till att plugga blev överväldigande. Tänk så mycket det finns att lära sig! Och så mycket jag vill lära mig!

Men sedan kom ångesten. Vad ska jag välja? Vad vill jag göra? Vad vill jag bli? Jag kommer inte att klara av universitetet. Det är för svårt. Hur ska jag lyckas lära mig vad som står i tio tegelstensböcker på två månader? Hur ska jag lyckas imponera på en universitets lärare, en professor? Jag vill vara bäst. Hela tiden. Och det är så jävla utmattande. Varför kan jag inte bara tro på mig själv?