couldbelovely

Hon andas tugnt och hennes hjärta slår hårt i bröstkorgen. De chokladbruna lockarna slår mot hennes axlar och den tunna klänningen smiter åt kring hennes ben. Tårar rinner längsmed hennes blossande kinder och faller med viskande dunsar mot det hårda stengolvet. Panikslaget ser hon sig om och flämtar till när hon inser att hon inte är ensam. Hans tunga steg ekar i den väldiga byggnaden och skvallrar om att faran är nära. Hon drar efter andan och fortsätter springa, men det är försent. Hon valde sitt öde när hon valde att se tillbaka, och nu kan hennes liv endast sluta i hans händer. Plötsligt greppar grova händer tag i hennes tunna armar och hennes graciösa kropp trycks mot hans starka gestalt. Försiktigt blickar hon upp för att fastna i hans blanka, blå ögon medan han lät fingrar med hennes bruna lockar och viskar tröstande ord i hennes öra. Hon sträcker sig sakta mot hans kind och lindar sedan in sina bleka fingrar i hans korpsvarta hår. Han fattar hennes midja, trycker henne tätare till sig och kysser henne ömt. Tysta står de sedan och lyssnar till varandras hjärtslag.